Tänkte skriva av mig lite här av mina tankar och funderingar! Jag är absolut ingen författare, utan det blir lite hipp som happ! Mest skriver jag för egen skull, kanske det är som att få prata med någon som lyssnar på mina innersta känslor. Jag är en väldigt känslosam person som älskar livet fast det är så svårt ibland men så ska det väl vara, bättre än att få allt serverat på silverfat!Mina tankar idag är hos min lilla Maja (katt) som för 1 år sedan "gick bort" 14½ år gammal. En underbar glädje och hon finns för mig alltid i hjärtat! Jag saknar henne så, hon var en trogen vän som stod vid min sida i vått och torrt!
Igår var jag och min svägerska på Sofia Karlsson som började med sin turne´på kolhusteatern i Hälleforsnäs! Bara att se hennes utstrålning ger mig harmoni och glädje i kroppen, sen att lyssna på hennes sång och musik så faller man nästan in i trance (dvala). Jag tackar Sofia och hennes musikanter för en fantastisk kväll!
Vädret kunde ju vara BÄTTRE nu när semestern är här för alla människor som jobbat och slitit ett år, varför kan vi inte ha värme och sol på sommaren när den är så kort och en svensk sommar är det vackraste man kan vara med om, bara vi slipper detta ihärdiga regnande!! Jag mår sämre i kroppen men hela denna vår har varit jobbig med mycket smärtor så mitt humör börjar avta och blir ledsen, känslig, sårad och sviken för så mycket fast jag inte vill bli det! Läste en artikel idag om singlar och hur de känner utanförskap med vänner som lever i par förhållanden och när de har sina träffar att då som singel inte får vara med bara när det gäller "tjejtäffar" och visst stämmer det, men man är ju inget hot, man vill ju bara känna lite gemenskap. Som tur är så blir det säkert bättre när våra ungdomar blir äldre de har inte samma syn på saken! Utanförskap känner man oxå när man är sjuk och de som är arbetslösa på grund av att samhället har gjort oss till några ruttna indivier som förpestar tillvaron genom att vi inte är "samhällsnyttiga" och att skattemedel andvänds, men även vi betalar skatt genom en massa olika saker efter förmåga, det gör alla i Sverige. Man rår inte över sjukdomar eller arbetslöshet. Själv jobbar jag 50% och är glad att jag kan det iallafall! För hur det än är så har man den sociala biten och gemenskapen på arbetsplatsen, så ni som är friska och har jobb var inte avundsjuka på oss andra!
Jag är så tacksam att jag har mina barn och barnbarn som ger mig sådan glädje, att det ibland svämmar över!
Kramen!
